Tankar, känslor, reaktioner
Ligger och ammar min lilla trötta tuta som har kramat om mitt bröst som om det vore det heligaste hon har . Tittar på henne och tänker hur snabbt tiden går. Redan 7 månader.
Känns som att det var igår hon föddes. Minns så tydligt spänningen, förväntningarna, den otåliga väntan hemma. Sedan Mall of Scandinavia och sedan Södra BB i ilfart.
Vi var ett bra team jag och hennes pappa. Beben kom ut så snabbt.
Sedan minns jag hur vi tittade länge och kärleksfullt på henne titt som tätt. Så kär har jag varit en gång tidigare i mitt liv och det är i Isabel.
Och snart är min mammaledighet över och då ska jag och Lillan skiljas ett tag framåt, då och då.
Tanken svider i min hjärna och ger mig tårar.
Men vad säger man, det som inte dödar oss gör oss starkare!
Och starkare lär vi bli alla tre flickor.
Man kan inte alltid förutsätta livets vändningar.
Varje saga har ett slut. Vackra sagor kan tydligen ha väldigt fula slut...
Det finaste jag har i livet är som tur var ingen saga men på riktigt
